På regementet i Ystad träffas Kosmosteatern med deltagare med funktionsvariationer varje torsdag.

I en av övningarna där rörelse, musik och relation bildar ett gemensamt centrum för lärande står halva gruppen på scenen medan en deltagare leder rörelserna från golvet. 

Ledaren har valt musik och formar genom sin kropp ett förlopp som de övriga följer så nära de kan. Situationen framstår som enkel till formen samtidigt bär den en komplex väv av konstnärlig, social och neurologisk utveckling.

En bärande princip i arbetet utgörs av att ledarrollen vandrar mellan deltagarna. Varje person ges därigenom möjlighet att träda fram som riktningens bärare inför gruppen. 

Denna cirkulation skapar en konkret erfarenhet av ansvar, initiativ och gestaltande närvaro som fördjupas genom återkommande praktik.

Ledarskapet framträder här som en relationell funktion snarare än en fast position, vilket öppnar för en förståelse av auktoritet grundad i tillit, tydlighet och kroppslig kommunikation.

När gruppen följer ledarens rörelser aktiveras kroppens förmåga till resonans, också beskriven genom spegelneuronens funktion. 

Upplevelsen av en annans rörelse väcker motsvarande beredskap i den egna kroppen och formar en direkt väg till samordning, empati och gemensam rytm. Följandet utvecklas därmed till en aktiv skapande handling där varje deltagare bidrar till helhetens form samtidigt som den egna uttrycksförmågan fördjupas.

Övningen verkar samtidigt som en starkt uppfriskande kraft i rummet. 

Energin stiger snabbt när musiken sätter kroppen i rörelse och när ledarskapet växlar mellan deltagarna. En tydlig vitalitet sprider sig genom gruppen och skapar mod att lämna invanda begränsningar bakom sig.

Deltagarna träder fram med större närvaro, större uttrycksvilja och en tydlig strävan att ge sitt yttersta i det gemensamma skeendet. Rörelsen öppnar därigenom ett handlingsutrymme där potential kan omsättas i synlig handling.

Övningen tränar flera förmågor samtidigt. Kroppsmedvetande och rytmkänsla fördjupas genom den kontinuerliga rörelsen i rummet. Förmågan att tolka signaler och fatta snabba beslut stärks när perception övergår i handling utan dröjsmål. 

Den sociala dimensionen växer genom ömsesidigt ansvar och tydlig delaktighet i helheten. Teaterarbetet blir därigenom ett salutogent sammanhang där varje deltagare kan erfara sig själv som betydelsefull i ett gemensamt skeende.

Samtidigt rymmer arbetet en existentiell aspekt. Den roterande ledarrollen synliggör människans möjlighet att bära riktning i sitt liv inom ramen för en gemenskap där var och en både leder och leds. Scenen fungerar som ett koncentrerat rum för närvaro där kroppen bär kunskap som annars sällan får fullt utrymme.

Den konstnärliga processen visar hur mening kan växa fram genom uppmärksam samordning mellan människor som delar tid, rytm och intention.

Kosmosteaterns arbete speglar därmed en bredare förståelse av vad scenkonst kan vara i ett inkluderande samhälle. 

Här formas teatern till en plats för utveckling av kompetens, värdighet och tillhörighet. 

Den gemensamma rörelsen lämnar spår långt utanför scenrummet och bidrar till en fördjupad livskänsla hos dem som deltar. I denna levande och aktiverande praktik framträder konsten som en bärande kraft i människans möjlighet att växa tillsammans med andra.

Speglingen uppnår sitt mål när den som leder i sin tur speglar rörelser som uppstår från deltagarna. Det är här magin sker.

Det är här, i denna stund upplevelsen av sammanhang, samhörighet och gemenskap visar sin riktiga kraft.

/Carola Lind